Europaparlamentet funderar på att registrera och avgiftsbelägga bloggare, att fastställa att vissa är mindre värdiga att producera bild, ljud och text än andra och att reglera hur information ska uppstå, förmedlas och inhämtas. I dokumentet Om mediernas koncentration och mångfald i Europeiska unionen, från utskottet för kultur och utbildning, lyfts frågan om vem som egentligen ska ha rätt till yttrandefrihet. Den enda koncentration som förslaget förmedlar är koncentrationen av mediaelitistisk rädsla inför yttrandefrihetens spridning till ”vanligt folk”. Den enda mångfald som förespråkas är mångfalden av byråkratiska regler, övervakning och informationsfilter.
Utredningen menar att nya medier, som Internet, och s k användargenererat innehåll hotar de befintliga medierna, och att såväl marknaden för reklamintäkter som möjligheten att producera information måste regleras. Annars sägs risken vara att klassiska media utsätts för orättvis konkurrens från bloggande, talande och filmande privatpersoner, allt som oftast ungdomar. Med andra ord betyder det ingenting att allt fler läser bloggar, tittar på videoklipp på Youtube, lyssnar på podcasts och tar till sig information från hela världen, trots att detta är ett fantastiskt uttryck för ett demokratiskt informationssamhälle. När så tillgången till information växer, världen krymper och vem som helst tillåts delta i diskussion och debatt, är då yttrandefriheten hotad eller förstärkt?
Tekniken för, och därmed möjligheten att, producera information för en bred publik blir allt billigare och allt mer allmänt tillgänglig, vilket i sin tur erbjuder privatpersoner inte bara att inhämta information, utan även göra tillägg till och producera egen information. Att kategorisera viss information som ”användargenererad” är att implicit ge den ett lägre värde än den information som är ”Professionellt producerad”. Vidare exkluderar sådan informationselitism helt informationskonsumenters rätt och möjligheter att själva välja vilken information de vill ta del av.
Frågan är varför allt fler makthavare vill reglera och styra informationsflöden. Kanske är det ett uttryck för rädsla? Vi står inför ett skifte, i vilket vi rör oss ifrån att ha några få, riktade nyhetsförmedlare, till att ha ett informationsmoln i vilket vem som helst kan ge uttryck för egna åsikter och presentera egna fakta. Detta ställer tydligare krav på läsaren att kunna granska sina egna källor kritiskt, samtidigt som mycket lite egentligen förändras. De gamla nyhetskällorna har en långt ifrån opartisk historia och behovet av kritisk granskning är smärtsamt tydligt bara genom att jämföra nyhetsförmedling i olika länder.
När Europaparlamentet funderar kring att inskränka Internetanvändandet, måste man ta hänsyn till hur det påverkar den enskilda individens rättigheter såväl som omvärlden i stort. I ett land som Vitryssland kan omvärldens yttrandefrihet mycket väl utgöra en sista utpost för fria ord och protester mot en regim som efter bästa förmåga förföljer och fängslar oppositionssympatisörer och sådana som vågar ifrågasätta diktaturen. Hur sätter man ett spaltmeterpris på sådan information?
1 Comment »